upprörd!

Gång på gång dyker dessa videofilmer upp på facebook. Allt som oftast med titeln "respect". Den sista jag kollade på var en kille som var rullstolsbunden vars pappa sprang maraton och "Iron man" med honom. Varför är det mer respekt än en mamma/pappa som tar sitt/sina barn till lekplatsen. Har en person barn så gör personen ifråga allt för sina barn. Oavsett om det finns ett handikapp eller inte. Det behöver inte ens vara ens barn det handlar om. 
Skulle jag spelat in en film på mig och Jenny när jag drog henne upp och ner för backar, gick i skogen på stigar, gick ute i en halvmeter snö och lagt ut på facebook med titeln "respect". Enbart för att hon satt i rullstol och jag är reumatiker. Det handlar inte om respekt. Man gör det man vill göra för de man älskar och bryr sig om personen i fråga. Man får någon knepig styrka som gör att man fixar det oavsett om man själv är sjuk eller inte. 
Sista sommaren Jenny var i livet hade jag pissont, men jag hjälpte henne med det hon ville ha hjälp med. Det var bara att bita ihop och lyfta henne, köra henne, eller vad det nu kunde handla om, ville jag skrika av att jag hade ont så gjorde jag det när hon inte var i närheten. För det är knappast så att man säger "Nej tyvärr, du får sitta kvar på stolen för jag orkar inte lyfta upp dig".
Ni som kalla det respekt har då fan ingen aning om vad kärlek är. Och jag tycker nog nästan synd om er. 

Jag avskyr alla bilder som läggs upp med "Give ***** 1 000 000 likes because she/he has cancer". Jag skiter i om det är föräldrarna har gjort valet att publicera det. I mina ögon är det vidrigt, i mina ögon är dessa människor avskum. 

Respekt hit och tycka synd om dit. Varför? Jag förstår inte. 
Jag hoppas inte det finns en jävla idiot där ute som tycker synd om mig eller min familj för det vi varit med om. Isåfall; dra åt helvete!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sandra Dee

per aspera ad astra

RSS 2.0