deppigt

Känns som att mitt förra blogginlägg lät lite väl deppigt. Så är det ju självklart inte alltid. Precis som alla ni andra lever jag ju ett liv. Mitt liv. Det kan i vissa fall begränsas lite. Jag försöker bli så lite begränsad som möjligt. Ingenting är omöjligt och (självklart) Hakuna Matata är mina motton. Vill jag besegra ett berg gör jag det. Vill jag hoppa bungyjump så gör jag det också. Det handlar om vad jag prioriterar. Jag prioriterar mig själv, det jag vill, det jag känner för och det jag drömmer om. Inte vad du vill, vad mamma vill, vad andra förväntar sig att jag vill. Utan enbart det jag vill.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sandra Dee

per aspera ad astra

RSS 2.0