Sova? Ne!

OMG! Påriktigt! Sova 3 timmar känns ju sådär lyckat! Försöker vakna till med lite kaffe å en släng av Kapten Röd. Jag fattar inte vad problemet är med att sova? Känns som att ingen kan sova?? Eller är jag helt ute å svävar? Det är typ det enda jag ser på FB nu förtiden. 

Spänd inför fysiken. Ska bli kul å se om jag och Sandra klarade oss. Kan hända att vi får komplitera lite. Eller så har vi helt fel på allt ;) haha!


I eftermiddag blir det att köpa födelsedagspresent till lillebus! Känns som att det va typ ett halvår sen M visa kort på honom som nykläckt :P Tiden går sjukt FORT!

datatomografi

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Jag vill inte! Har jag berättat hur mycket jag ogillar att göra datatomografi för er? Jo det har jag nog. Typ tusen gånger. Men jag är glad för att min läkare gör så att jag både får röntga buken och lungorna samtidigt så att jag slipper att göra detta två gånger i höst. Samma visa varje gång. Dricker vätskan och har kväljningar först. Åh sen när jag kommit till sjukan så spyr jag typ. Väldigt rockigt! Eller inte. Sen ska dom in med världens största nål tycker dom. Jag får förklara att det inte funkar. Då får dom ringa läkaren. Överlägga om det går att ta en mindre nål, dom får ja till svar. Sen ska dom sätta nålen. Där nånstans bryter jag ihop för att det inte går. Dom säger att dom får kolla med ultraljud. Och då funkar det. Efter det tar det typ 5 minuter och jag är klar. 
Det har varit såhär varenda gång. Spytt lite mer vissa gånger, mindre andra gånger. Tydligen går det att röntga ändå. Även om jag spytt ut hälften. Varför ska jag då tvinga i mig hela jävla skiten? 


Baka baka liten kaka

4 huvuden är alltid bättre en ett apasklokt huvud. Fler är bättre än ensam. Och man har definitift roligare ju fler man är. Efter maten så lämnade Linda oss för någon kompis som hon tydligen råkade packa med sig hemifrån. Enligt henne själv. Jag tror att hon har kidnappat honom. På dom där öarna på västkusten så bor det massa skumma människor. Linda är en utav dom. Men jag gillar henne. Så det gör faktiskt inte så mycket att hon är skum. Vi är alla lite speciella. På vårat egna sätt.



Efter typ en timma efter att Linda hade lämnat oss så såg det ut såhär. Elin och Sandra somnade halvt över böckerna tills vi alla tre bröt ihop i ett asgarv när vi hörde ett bankande, ett gnisslande och ett stönande ifrån lägenheten bredvid. Påvägen till maten så hade vi snackat om dessa grannar. Jag trodde aldrig i hela mitt liv att man skulle höra det så himla bra! Men det gjorde man. Jag förstår Sandras sömnbrist! 



Detta blev ett av resultaten av kvällen. Egentlign var den klar. Det som saknades var den fina fina målningen Sandra gjorde. Alla är gjorda 1:10. Och i total perfektion. Sandra är lite pedant när det kommer till ritningar ;) Hahaha! 



Nu är jag ledig i två hela dagar. I dag har jag och Anja bakat massa massa bullar. 97 stycken rättare sagt :) Hoppas Linus kommer att gilla dom! Lilla busungen ♥
I morgon kommer min älskade älskade fru hit! Ska bli helt underbart att få umgås med henne lite  ♥ :)

Det kom en haj!

Denna stackars sidan får verkligen ingen som helst uppmärksamhet av mig!
Men jag är väldigt glad för att det fortfarande finns några tappra själar som hoppas på uppdatering. Ni gör mig väldigt glad :) Det är så sjukt mycket i skolan just nu. Men idag har jag tagit en day off faktiskt. Kämpar lite med mitt samvete, men min kropp behöver detta. Fy fan! Min kropp vill nog egentligen inte alls detta, feber, värk och det är lite läskigt ibland när jag förlorar all ork i min kropp. Men det går över på några minuter, det gäller bara att andas normalt och inte bli skrämd dom minutrarna och förhoppningsvis så har jag något att hålla i den stunden. Kan inte förklara hur det känns. Förutom ett litet mini mini anfall jag fick igår hos Sandra. Det känns som att nån helt plötsligt har ställt mig på en balansbräda. Jag ser säkert en aningens rolig ut också ;) Haha! Eller tragisk kanske är rätt ord. En full 25 åring kl. 14 å en tisdag är väl mer tragiskt än roligt ut?
Men skit i det nu!

Jag trivs så sjukt bra på skolan med mitt lilla pluggis-gäng. Det va sjukt längesen jag skrattade såhär mycket faktiskt. Hade det inte varit för det så kan jag nog med handen på hjärtat säga att jag inte hade pallat med skolan. För det är mycket man ska lära sig och det går sjuuukt fort. Jag förstår den där "lilla" delen som hoppade av vid jul förra året; 4/5 hoppade av. Jag hoppas att våran grupp klarar sig bra och fortsätter att vara så stor som den är nu! :)

Hajen  käka opp maj!

Ärligt talat så händer det inte så mycket mer just nu. Går till skolan, går hem, pluggar, äter möjligen något, sover. Så håller veckorna på. Helgerna består typ bara av plugg! Brukar försöka ta en dag off. Men men ;) Denna helgen blir det lugna gatan med plugget och en sväng till Ljungby ;) Looooligt!

Oh my god!

Första veckan är klar, andra veckan har börjat. Shit. Påriktigt. Någonstans känns det som att det är helt jävla otroligt att jag sitter på högskolan. Under de 3 år som jag läste upp mina betyg på fhsk så har det hänt så sjukt mycket. Jag har förlorat alldeles för många vänner. Jag har gjort utredning på utredning på utredning. Jag har varit på rehabilitering, inte en rehab-period. Snarare 3 perioder. Varav en av den varade i 4 månader. Och efter mitt första år åkte Jenny in till sjukhuset med krampanfall. Klockan 4.20 (om jag inte minns helt fel) 1 maj 2009. Då fick jag ett telefonsamtal från mammas mobil. Jag hade precis slutar jobbet och var påväg ner i sängen. Jag visste nästan vad hon ville när hon ringde. Riktigt så illa var det inte. Men jag fick kasta mig ut till päronen (där Jenny var) för att hämta Bengta och köra efter ambulansen till Uddevalla. Jag och Bengta kommer upp till avdelningen. Där låg världens finaste människa och såg inte alls ut så som hon hade gjort dagen innan då jag träffade henne. Hon var helt hög på alla mediciner dom hade pumpat i henne. Helt plötsligt så säger hon "Sandra? E Sandra här" självklart svarar jag henne. Sen säger hon bara "hej" och börjar fnittra som en tok där i sängen. Sen minns jag bara att jag går ut i korridoren, går ut till bilen och där bryter jag ihop. Även om jag visste innan så blev det på något sätt mer sant att hon skulle försvinna ifrån mig. Hela hösten höll på såhär, stor del spenderades i Uddevalla. På översta våningen låg Jenny, på den längst ner hade jag min rehabilitering. Det passade bra. Det tog mig 1 minut att ta mig från min till hennes avdelning. Hon fick komma hem veckan innan jul sista gången. Sjukhussängen var med, personal ifrån hemtjänsten stod till tjänst dygnet runt. Vakandet började. Jenny ville se slutet på en utac Twilight filmerna, vi laddade ner den så hon skulle få se den. Jag gjorde pepparkakshus. Vi såg "Linas dagbok", precis som vi hade sagt. Vi hann med en del de sista dagarna. Även om hon inte var med oss och vaken så gjorde vi allt det där ihop. Jag och Sofia pratade om minnen ifrån Gran Canaria med henne. Kl 2 den 22 dec 2009 somnade hon in. Förevigt. 
Ärligt talat så kan jag fortfarande inte förstå att hon är borta. På något konstigt sätt är man van vid att hon inte finns. Men man förstår inte att hon inte är kvar. Jag kan bara tala för mig själv. Men det blir inte lättare, jag saknar henne inte mindre. Snarare tvärtom. 
Terminen efter så va det väldigt skönt att vara i skolan. Man hade tankarna på annat och man kunde låtsas om att det aldrig hänt. 
Att jag blev klar på folkhögskolan är för mig helt otroligt. Men jag lyckades. Jag ska lyckas klara detta också. Med feber och värk. Jag ska!
Det finns några fina fina människor som arbetar med en organisation som heter Ung Cancer. Namnet säger allt.
Dom har skapat en jätte jätte fin film. Jag tycker verkligen att ni ska ta er några minuter och titta på denna.
För det är inte alltid självklart att man känner att det är okej att känna vad man vill. Men glöm aldrig det! Känn vad ni vill!


Snälla läsare. Jag ber er verkligen. Dela denna till alla ni känner och inte känner. Be dom att gå in på deras hemsida. Köp en pin. Jag tror de allra flesta av er har råd att avvara 25 kr. Om inte, jag tror ni har några minuter att avvara. Det är det enda som krävs för att dela denna videon på facebook eller i en blogg.

Sandra Dee

per aspera ad astra

RSS 2.0