Ätstörd

Ska alldeles strax ringa till Reumatologen och säga att jag ska ta prover här hemma.
Jag tycker inte alls om att ringa till nya ställen, inte alls skoj!

Igår när jag och Bea var hos Nina så började vi prata om min viktnedgång för 2 år sedan. Jag gick ner 15 kg på 1 månad och några dagar. Jag ansåg mig själv som lycklig då, jag trodde jag mådde bra. Tills jag fick höra Beas ord.
Jag insåg att Tosse hade rätt när hon sa "Hur fan ser du ut? Det där är inte min fru!" till mig på stan när jag träffade henne första gången efter det. Då blev jag förbannad, men kan förstå det idag.
Hade det gått 2 månader mellan jag såg en kompis och hon hade rasat i vikt som jag gjorde då, då hade jag också ifrågasatt det.
Jag trivdes bättre med min kropp då, men det betyder verkligen inte att jag trivdes bättre med mig själv. Vilket jag har trott tills jag kollade på kort för en stund sen. Fy fan... Ångest varje dag, somnade knappt en natt utan tårar i ögonen, ren panik när jag åt något, kunde aldrig åka så långt hemifrån som jag ville. Jag var instängd, långt ifrån mig själv...



 

            men jag var ju betydligt snyggare då :)

Jag var ju betydligt snyggare när jag var mindre, men å andra sidan så har det inte med lycka att göra.
Jag ska komma dit och lite längre, men på ett bra sätt


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sandra Dee

per aspera ad astra

RSS 2.0